stjärnstrålar

Vi börjar väl med att skratta åt Stråla innan gnället

 

 

Nej, jag ska bara inte ha några förväntingar alls när jag rider så är det bara. Vareda gång jag känner att nu har det släppt så fastnar det igen. Hur jävla svårt ska det vara egentligen!?!

Galoppen i vanlig ordning. Jag trodde att nu ska vi minsann kunna det här och så går det bara åt helvete och jag blev faktiskt riktigt irriterad där ett tag, det bara gick inte att få galopp.

Men tillslut tillslut efter många många försök så gick det och då vände vi om och efter en lång skrittsträcka så provade jag igen och då gick det jättebra.

Jag är visst jättenöjd med Strålan hon är så fin men jag kan inte låta bli att bli lite besviken. Jag gör rätt och hon tänker rätt och vart är det det inte riktigt klaffar då?

Nå väl. Vi kämpar på nån gång ska det väl släppa.

 

Roligt var det att rida iaf fast vädret idag har varit jobbigt. Jättevarmt och kvavt och vindstilla så flugorna har varit riktigt plågsamma och vidriga. Önskar död och pina åt alla äckliga flugor som plågar mina hästar.

 

När jag har ridit Strålan lite mer intensivt så har jag nu senaste tiden fått skavsår på högerhandens fingrar. Mycket konstigt för jag håller inte hårt i tyglarna, hålla upp sin skalle, det får hon göra själv.

Men idag kom jag på varför. Jag tar alltid ett mantag med högerhanden när vi ska galoppera, som säkerhet när hon bockar. Man känner inte att tagelstråna skär in i fingrarna medans hästen hoppar

Det är väl där problemet sitter också förstås. Att hon känner att jag inte inte vill att hon ska bock så jag skickar dubbla signaler trots att jag försöker allt jag kan för att inte göra det.

 

Före ridtur

 

Under ridtur

 

Efter ridtur

 

Sen red jag Mayan på ängen hemma och mamma fotade men fyfan dom bilderna går ju inte att visa. Hur jag ser ut... =,(  Usch usch.

Den här bilden var väl den bästa på mig

Så hur eländiga var inte dom andra bilderna. Jisses.

 

Bästa Lilleman