stjärnstrålar

Igår blev det en ridtur på Stråla. Hon skötte sig jättebra och var väldigt mysig och trevlig. Tyvärr så mötte vi plogbilen och jag fick hoppa av, med bara en halvmeter mellan plogen och plogvallen så trippade Strålan förbi, mycket duktig tjej måste jag säja.

Även om hon var väldigt trevlig så är det ändå bekymmersamt. Hon kändes så spänd. I traven gick hon med huvudet högt och ville inte riktigt slappna av och gick och tittade bakom sig hela tiden, vände på huvudet bakåt.

Sen började jag fundera på om jag bara inbillade mig att hon var mer spänd än hon brukar eftersom att jag nu mest ridit Mayan och vant mig vid henne. Stråla har ju en ganska kort och tjock hals och jämfört med Mayan som har en lång och smal hals känns det lite konstigt framtill. Sen så går ju Mayan oftast och söker sig framåt neråt nu förtiden i en tervlig form. Medans Stråla inte gjorde det. 

Vi travade en lång lång bit i varierande grad av uppför till ett berg på lösa tyglar, jag tänkte att hon själv så småningom skulle slappna av och sträcka på halsen. Men det gjorde hon inte förrän i skritten på väg hem.

Nåväl. Tur ändå att vi har Maria Öhman på gång så får hon kolla att det inte är något fysiskt med Stråla. Sen ska vi börja rida lektioner igen.

 

Det märks väldigt tydligt att jag varit sjuk och inte är frisk än. Orkar inte promenera nästan alls.

Fortfarande väldigt tungandad och ont i lungorna. Och hosta och äckel.

Men äntligen orkar jag rida iallafall och ingenting kan stoppa mig från det.