Man får aldrig sluta förvånas över människors dumhet

Ja, så trillade det iväg ännu en vecka. Jisses vad tiden rusar.

Har jobbat hela helgen, på samma ställe som jag sa att jag inte skulle tillbaka till. Men är man arbetslös så kan man ju inte tacka nej och det är bara tänka på pengarna som kommer att trilla in. Ganska roligt har vi haft ändå. 31 timmar och en kvart på tre dagar har inte lämnat så mycket tid och ork till övers för djuren (vilka helvetes pass)
Men idag har det blivit en toppen ridtur i fina vädret och ridvägarna är så mycket bättre nu efter lite snö och regn. Så nu går det fint att trava och galoppera.




Upphetsad häst innan ridtur. Man försöker ta ett tjusigt kort på ståtlig häst å hon bara ställer sig å gäspar


Svettig tjej efter ridtur



Förra veckan så red vi lektion på onsdan, Stråla var skitfin som vanligt och Natalie red Mayan och dom två passar så himla bra ihop. Mayan trivs så jäkla bra med henne, jag blir så glad av att se dom tillsammans
Från ridlägret som dom var med på

Natalie är så mjuk och lugn i ridningen och så tar hon sig tid att mysa, borsta och klia Maysan som är en riktigt uppmärksamhets junkie.
Sista helgen i april ska vi på kurs för Lotta Månsson, jag och Ståla och Natta och Mays. Det blir toppen.

Sen på tordan så var veterinär Anna Semren ut och kollade upp allas munnar.
Stråla var tydligen jättefin i munnen, sällan hon ser så fina munnar sa veterinären som inte kunde förstå varför jag haft lite problem med tjaffsig mun på fröken på senaste, plus att hon har spottat höbollar. Men hon raspade ner två små små piggar och sa att om det blir bättre nu så har du en extremt känslig häst. Och bättre blev det så känslig är hon. Men så har hon ju å brås på mor sin.
Om Mayan sa hon att hon var bättre än förra gången hon var ut, framtänderna håller ju på att trilla ut och det är ju inte så bra men heller inte så farligt, annars var det okej i munnen på tant och hon tyckte även att hon såg fin ut i kroppen =)
Det har jag också tyckt, att hon är fin för att vara gammal och dessutom ha vilat i 9 månader efter sjukdom, så blir man ju glad av att veterinären också tycker det.
Ridläraren tyckte också att hon såg fräsh ut, hon är ju alltid lite stel men hon var nästan bättre nu än förut.
Roligt.

Igår såg jag en 25 åring som var så sorgligt dålig i kroppen så man vill bara gråta. Man får aldrig sluta förvånas över människors dumhet. I mina ögon är det hur tydligt som helst att man inte ska rida på den hästen. Men det gjorde dom ju och hästen var tydligen bråkig. Konstigt...
Den hade såna pålagringar på ryggraden så det såg ut som att hela ryggraden var ihopväxt och inte en endaste liten muskel på hela hästen som kunde hjälpa den stackars ryggen... Visst kan man bli hemmablind men kära nån då..

Tillbaka till mina kusar så var Skorpan helt okej i munnen, hade en lös tand på grund av ngt yttre trauma (antagligen fröken Stråla som varit i farten) och fick 4 dagars metacam för att räta till den men farbror Leffe var det värre med. Han hade helt släta tänder (!) och det ska dom ju inte ha för att kunna mala sönder maten. På grund av det så hade han sjukt ont i käkarna, antagligen för att han fått tugga så konstigt för att få i sig mat.
Då fick jag ont i magen. Veterinären sa att det kan komma tillbaka eftersom tänderna växer så jag hoppas verkligen det. Min bubbe. Han har även varit lite konstigt knackig ett tag. Väldigt stressad under vårvintern och mest bara kört upp huvudet och slängrt bort ryggen, nu har han lugnat ner sig men börjat snubbla igen. Visseligen är det dags för skoning men ibland blir jag så osäker.
Han är ju kollad och ska ändå må bra trots allt som han har. Men jag vet inte. Nu får han i alla fall metacam och vila



Stora farbrorn

Första dagen jag skulle ge metacam (spruta direkt i munnen) så gick jag bara fram till honom i hagen och han hummade och puttrade som han brukar, jag tog tag i lite skägg men hann bara föra sprutan till mungipan så stod jag där med en handfull skägg och hästen i andra änden av hagen. Han är som sjåpig. Nå med ett grimskaft bakom nacken så stod han still sen i alla fall.
Jag glömmer alltid bort att han, den stora hästen, är så liten i själen. Som första gången jag skulle spola benen på honom och hade knytt fast honom i ett träd hos Ivan, den fina lädergrimman var inget att ha sen.
Eller när man skulle smörja honom med insektsmedel, den gången jag försökte med en flaska som gurglade lite då man tröck på den. Då hade jag i alla fall tagit honom i grimma och grimskaft men han skenade runt mig i en rasande fart.
Första gången vi träffade en människa med paraply blev det helomvänding på en 5 öring och galopp på stället.
Eller den sommaren som han var rädd för vita blommor.
Ja jösses. Det mesta var i början. Nu får jag både spola benen och spruta insektsmedel på honom lös. Men det kommer fortfarande stunder då den lilla själen tittar fram och behöver mycket övertalning och beröm.

Stökig tjej var det...
Så lyckades hon fixa sig ett sår på mulen också



Ebba är slimmad och trimmad. Räserbasset

2 kommentarer
Johanna

Vad skönt att dom flesta var bra i munnarna, hoppas Leffe får tillbaka yta så han kan tugga sin mat.



Vad kul att läsa, det låter som att Leffe är ganska lik Vargen. Vargen gör inte skäl för sitt namn, han är också väldigt väldigt liten egentligen. Paraplyn är hästätande moster, för att inte tala om skidåkare som ger honom PANIK. Nåväl jag hoppas på att det liksom hos Leffe blir bättre med tiden, "små" kommer dom nog alltid vara men när dom börjar lita på sin matte så antar jag att reaktionerna blir lite mindre häftiga ;)

Johanna

Nej här uppe fanns det inga annonser alls. Men är du uppriktigt intresserad så går det ju att ringa runt bara till fårfarmarna i närheten. Är ju lammningstider nu också & flasklamm brukar man kunna få billigt eller till skänks (de måste ju flaskmatas var 4:e timma)