Dunder och Brak

Jag blir så jävla less på min kropp ibland, den vill inte alls sammarbeta. Och alla dessa piller jag stoppar i mig, dom hjälper ju inte alls, jag tycker att det bara blir värre och värre...
Knoppen funkar ju inte heller som den ska.

Imorse vaknade jag av historiens värsta åskväder, det var så vidrigt så det går inte att beskriva. Kanske det var extra vidrigt för mig då jag hade hamnat i det stadie då jag är halvt medvetslös. Yr och halvt vaken halvt sovande nånting så kändes det som att huset vickade bakåt neråt som att det skönk samtidigt som det smällde och skakade, fönstren skallrade och i mitt halvt omedvetna tillstånd var jag helt säker på att det var jordbävning och huset höll på att sjunka men jag kunde ändå inte röra kroppen.
Det var ett ruskigt oväder, dunder, smällar och muller som aldrig slutade, blixtar efter varann på löpande band.
Hästarna hade varit rädda och sprungit och det hade sprakat och farit strömbollar i eltråden. Dom var fortfarande lite upprörda när jag till slut lyckades släpa mig dit vid tre tiden. Leffe är livrädd för tråden nu, än mer än han har varit.

Vi hade halvt bestämt att bygga hage idag, jag och ivan men när jag kom dit då hade han redan gjort allt. Rar gubbe. Blev att jag tog en liten körtur med Mayan och Stråla efter. Mayan är i så jäkla fin form nu.
2 kommentarer
Paula

Uj uj hundarna måste ha blivit rädda? Eller är gammeltanten döv och långöra för tjocka öron kanske ;).

Linda

Ha ha, ja det tog faktiskt lång tid men till slut blev även dom rädda å jag fick hålla om dom en stund.