Vilken stress
Nu främst över biljetter och själva organiserandet.
Sen över vem som ska sköta om hästarna men det löser sig alltid.
Lite jobbigt eftersom jag idag också förlorade Mayans medryttare. Förbannade jävla skit rent ut sagt. Det är ett helvete det där.
Men jag bor tydligen för långt bort och ingen ids köra så långt.
Det som gör mig mest less och irriterad är att det alltid börjar så bra och låter så bra i början tills det fallerar mot hösten/vintern. Ja det är långt att åka och jätttejobbigt och dyrt, det enda jag önskar är att folk ska tänka efter före istället för att sätta mig på pottan rätt vad det. Same fucking shit eveytime.
Shit shit and some crap.
Det lustiga är att i natt innan jag visste att TH ska komma så drömde jag att jag var på en konsert och att jag fick träffa dom lungt och stilla och få allas autografer och fick kramas lite med Gusti. Det var en sweet dröm.
Nåväl skitkul ska det bli i alla fall, nu kanske vintern kommer överlevas. Wo wo.
Mötet på jobbet gjorde mig också stressad. Vilka jäkla ideér dom har dom som sitter och bestämmer. Snurrigt värre.
Nå men vi kom väl upp med en bra plan som jag hoppas går i genom, delade men inte separerade, annars vet jag inte..
Nu känner jag för att lugna mina nerver mig med en chipspåse men det har jag ingen så jag får väl gnaga på naglarna dårå.
Haha ju ulla är ett snällt får, men det är iofs alla våra fårskallar:)