Snickare

Idag var det bestämt att vi skulle jobba med vindskyddet från kl åtta på morgonen, så fort det ljusnade, men när jag vaknade så kände jag mig överkörd av en mjölkbil och nertrampad av en flock skenande elefanter så jag låg och hoppades på att far skulle ha glömt alltihop och det verkade lovande. Men halv tio dök han upp, bankade på dörren och jagade upp mig så vi har faktiskt fått klart nästan allt, det är bara taket nu som ska skruvas fast. Jäklar vilket bra samarbete vi hade, damn good teamwork.
Jag har varit lite rädd för att det ska bli för jobbigt för pappa eftersom han inte varit riktigt kry så jag har varit lite fundersam uti att fråga honom, bland annat därför vi är så försenade men han har själv tagit upp det och nu tror jag att han tycker det är jätteroligt att ha en uppgift och att känna sig behövd.
Han tycker allmänt att det är roligt då jag ber om hjälp med nånting, det får hela gubben att lysa upp.

Leffe var väldigt intresserad av bygget och stod brevid och snackade en hel del.
Han är så mysig med sitt hummande och brummande.

Sen kom Kajsa och körde på med en två timmars och jag fick order att göra så lite som möjligt resen av dan. Jo tack, som om det ens hade gått att göra nånting. 
Trots att det har vräkt ner regn igen och tagit bort precic all den fina snön och att I don´t feel good at all så är jag jäkligt nöjd med dagen.
2 kommentarer
Marie

Jo:)

Johanna

Härligt med teamwork! :)