Röra
Tillbaka på jobbet, gick väl sådär. Virrig och fick en rejäl ångestattack mitt i.
Relativt bra samtal med chefen och många varma kramar från mina underbara arbetskamrater och ett bra samtal med bästa kollegan.
Jag har verkligen ingenting emot att prata om det. Tvärtom. Men det är kanske inte så många som vill höra. Eller vågar fråga och kanske inte på riktigt Maritha är världens bästa att prata med, om allt alltid.
Konstigt. Fan vad livet blev konstigt.
Ibland tänker jag, får jag ens vara så här fruktansvärt förtvivlad över min mamma, jag är vuxen och hon var inte ung, det är livets gång liksom. Men det skulle ju inte ske nu och det skulle inte ske så där.
Sörja, ja absolut, men jag får panik och ångest, fullt totalt utblommad ångest med yrsel, bröstsmärtor, svartnar för ögonen och hjärtat galopperar hejvilt.
Det är ju mitt sätt att hantera sorg på, det har skett förut, jag känner igen det, jag kan vara logisk och rationell i den delen iallafall.
Ja vad fan gör man.
Har köpt en bil iallafall.
Den är en fröjd att köra. Speciellt jämfört med alla bilar jag haft, en - 07a, aldrig förut haft en bil som är nyare än typ 25 - 30 år. Bara det.