2018

Jag brukar aldrig göra en årskrönika för att jag avskyr nyår och tror inte att siffror på ett papper gör någon skillnad öht.
Men 2018 har tagit min mamma. Jag försökte iallafall. 30 minuter HLR till ambulansen kom och tog över.
Ändå fick jag inte ha min mamma kvar. 

Frej, fina lilla bäbis Frej visade sig ha en svår och obotlig skada. 

Den tog mitt hjärta som jag korkat nog hade lämnat ifrån mig till någon som jag faktiskt trodde stod vid min sida. 
Dum dum. Och krossad. 

Holly rycktes ifrån mig väldigt oväntat och tragiskt. Bara 12 år, det var inte hennes tur. 

Sen Ebba, min själ mitt hjärta min bästa vän. Mitt allt. Ja jag har fått ha henne länge. Men varför just detta vidriga år? 

I fredags satt jag med telefonen i handen, redo att ringa veterinären och boka avlivning på Aska. 
Det hade varit nummer fyra på ett år. 

Jag har varit sjuk eller skadad på hundra olika sätt, sjukdomar som har hängt med och gjort mig väldigt nedsatt. 

Jag köpte en ny bil, ja vad skönt, men inte ens den fick jag njuta av för den går bara sönder. 
Veterinär räkningar, bil och sjukskrivningar har tärt nå jävulskt på min ekonomi. 

2018 kan dra åt helvete och stoppa upp den årskrönikan i röven förbannade jävla skitår. 

Och nästa människa som säger eller delar kloka ord i form av att "bara man önskar tillräckligt mycket" eller "man får det man förtjänar" eller att man "måste kämpa lite" i olika former. 
Den människan kan också dra åt helvete!! 

🖕🖕🖕🖕🖕🖕🖕🖕🖕🖕🖕🖕




2 kommentarer
Johannas

Kram

anngelica

En evighet sedan jag kikade in här. Måste nog läsa ikapp en del, låter som du haft en rejäl motvind 2018... Kram <3

Svar: Ja minst sagt.
Kram
None None