På riktigt

Stressen och sorgen har satt sig fysiskt. På torsdag kunde jag inte vara uppe och gå för jag bara raglade omkring.
Kroppen gör mer ont än nånsin. Lederna, eller snarare muskelfästena kanske gör så ont att jag bara med möda kan lyfta nånting tyngre än ett mjölkpaket. Kan knappt klä på och av mig själv.
Om jag tänker på det så får jag ont i hjärtat också, fysiskt ont i hjärtat, och så svartnar det för ögonen.
Fantastiskt. 
 
 
Funderar på att bli religiös så att jag kan fokusera min ilska på något jag tror på. Vad ska jag nu vara arg på? Universum? Livet? Mig själv? Alla som kläcker ur sig idiotiska saker?
 
Funderar på hur någon kan ha som yrke att åka runt och avliva hästar. 
Det är allt lite sjukt. 
Och har man det som yrke kanske man inte ska stå bredvid någon med en död vän och säga "det gick ju bra det där" 
BRA!?!  Seriöst.  BRA?!? 
 
 
Det känns så overkligt allting. 
 
Allmänt
4 kommentarer
Ann

Åh det finns inga ord. Kram kram kram. <3

Therese

Men va fan!! Sa hen det!?! Vad är det för jävla sätt! Blir riktigt förbannad! :(

Lider verkligen med dig även om jag vet att det inte är någon tröst för dig.
Jag har tänkt så mycket på dig dom här dagarna och tycker det är så fruktansvärt orättvist att du ska behöva gå igenom det här.
Förstår att du har ont, känner så väl igen känslan när man har fått ta bort en vän. <3 Kram! <3

Linnea

Fy fan. Finner inga ord. Vilken idiot!

Önskar det fanns något jag kunde göra för dig..kram

Tiger

Så okänsligt och oprofessionellt av hen att inte läsa in situationen. Usch.

Så plågsamt att läsa hur sorgen tar sig fysiska uttryck hos dig. Fy fan. Du måste få sörja. Inte trycka bort. Sänder dig miljoner tankar.

KRAMAR