Man kan inte alltid vara på topp

Idag var en sån där dag då jag inte borde ha ridit fast gjorde det ändå, märkte redan innan vi for ut att hon var väldigt spänd i ryggen och jag förstod nästan innan jag ens for dit att hon skulle vara det då hon gått utan täcke i regnet i natt.
Men jag red ändå. Själv var jag också jätte stel och hade ont som sjuttsingen. Gick väl ändå rätt bra förutom att jag inte fixade mer än att skritta och göra kvicka trav övergångar fast det blev inte riktigt bra det heller då vi båda var stela och skruttiga.
Höll på att ramla av också då hon blev rädd för något och hoppade i väg, det var jäkligt nära och jag hängde i knävecket (barbacka) men fick ett rejält tag i manen och hon stannade så jag tog mig till rätta, sen domnade mina ben bort helt. Jätteobehagligt.
Fick för mig att jag skulle rida lite volter och öppnor och slutor på en äng men Stråla var väldigt ofokuserad och småskvätte. Där nånstans gick det helt åt skogen och jag blev bara irriterad och började dra här och bonka där, blev det bättre av det?!? Nej knappast. Det enda reultat jag fick av det var ett extremt dåligt samvete efteråt. Speiellt som hon ändå ville goas efteråt, trots att matten varit dum och orättvis.
And thats why djur är bättre än människor. 
 
Bästistösen.
Usch vad känner mig usel.
 
 
Jag och Ebba har varit i Gäddvik och hängt lite. Mycket trevligt. Fantastiska stigar där i skogarna.
 
 
Leffen är så fin när han håller på att byta färg, ah han är ju alltid fin förstås
 
Yogat. Eller yogat och yogat, försökt röra min extremt stela kropp, lätt skrattanfall då "och så tar ni tag om tårna eller om anklarna" och jag verkligen inte nådde längre än till knäna. Inte bara stel, kramper i musklerna, liksom sendrag i hela kroppen. 
Väldigt oskönt. 
2 kommentarer
Ullis

Haha, fin bild! Kul att ni kom :D

Ann

De lär oss så mycket <3 Hon tänker inte på det längre så gör det inte du heller :)