Söndag måndag tisdag
I söndags flyttade jag smågnuttarna till Strålas och Leffes hage, Leffe går ju halva dygnet och betar och det är bara SÅ tragiskt att ha 5 hästar i 4 hagar men nu är familjen förenade igen. Tills nån ponny (host Skorpan host) har ätit ihjäl sig.
Nå dom blev gott välkomnade iaf och Stråla stod länge och kramade om Holly
Holly är SÅ kär i Leffe och har varit sen första gången hon såg honom, han är mer skeptisk
Överlyckliga blev dom också, shettisarna, och har sprungit som dårar, typ hela dagen flängde dom omkring, sjukt söta. Återigen fattade Leffe inte riktigt grejen utan ver mer "Va? Va? What? Vad händer? Vad gör vi?" Speciellt när dom sprang runt runt honom och försökte få igång honom
Men jäklar vad han rör sig snyggt, ibland är jag SÅ sugen på att klättra upp på honom igen.
Stråla fick springa på lina på söndagkväll och hon gjorde det så fint. Först lite övergångar, skritt, trav halt, trav osv, lite galopp i båda varven. Satte upp ett litet hinder som hon fick skutta över, gick sådär faktiskt, satte upp ett litet studs, två mini hinder bara men det skötte hon med bravur, skuttade jättefint och säkert. 3-4 gånger i båda varven och efter det travade hon helt fantastiskt. Helt lyrisk matte avslutade där och promenerade hem igen. Alltså wow på den traven.
Vackerhäst.
Igår fick hon vila för jag var risig.
Idag har vi varit på en rejäl tur, runt hela stormviksrundan i mycket trav och mycket galopp, superduperfin trav i början, tanken var att hon skulle få rulla på ordentligt i galopp, första galoppen fick jag driva en del för att hon inte skulle sakta av men hon kämpade på, när hon sen fått pusta lite i skritt så bjöd hon på fint i galopp.
Sen blev vi lite osams för då började hon sjåa på för att det blev hemåt. Jag HATAR hets hemåt. Hon är ju inte på långa långa vägar som Mayan var men jag vill inte ha en häst som bara vill hem. Det är något som kommit nu på Stråla, hon har aldrig varit sån förut.
Så efter lite dissutioner (vända bortåt eller snurra runt träden vid hets) om hur man beter sig så gick det bra och hon skrittade lungt. Sen fick vi även diskutera huruvida man ska lyssna på mattes signaler om att göra halt eller ej och det tog ungeför 300 halter och ett smärre samanbrott innan hon började fatta poängen.
Jag FÖRSTÅR ine varför hon hela tiden glömmer bort att jag vill att hon ska göra halt genom att andas ut och stanna upp i mitt bäcken. Hon vet det så jäkla väl och rider på banan, inga problem, förr om åren var det inga problem ute heller, hon stannade pang bom för minsta lilla antydan i den riktningen. Men nu. Selektiv demens tror jag. Det är en till grej som gör mig så vansinnigt irriterad så jag vet inte vad.
Så kan det funka utmärkt ett bra tag för att sen inte funka alls, eller funka 2 gånger av 7 typ.
Allra mest hatar jag att jag blir så irriterad och att vi inte kunde få avsluta en annars fin tur på ett bra sätt.
Hade hoppats fullmånen skulle synas, det gör den ju men typ. Hitta månen.