Kramp
Ännu en fantastiskt vacker kväll, jag red barbacka som synes men vart är min balans?!? Herregud så kasst. Red efter vägen förbi gamla hamnen och på hemvägen svängde vi ner och plaskade lite, gick över halva viken och vände.
Jag som haft så jäkla bra balans, som sagt, har tappat den totalt. Sen blir jag alltid väldigt ostadig då vi går i vatten, det har jag blivit i många år, när vattnet rör sig så tappar jag balans och blir yr, så idag var det verkligen skitjobbigt. Men görat skulle vi. Vi har ju inte kunnat eller snarare haft lust att bada som det har regnat men idag var det ganska skönt och Stråla plaskade friskt medan jag panikartat klamrade mig fast som om det gällde livet med kramp i hela kroppen.
Herregud!!
Ja nu kan jag ha lite förståelse för folk som inte vill rida barbacka pga dålig balans.
Travade gjorde vi också, efter vägen, inte i vattnet gubevars, det är väl iaf en av mina goda (ibland dålig kanske) egenskaper, att jag är jäkligt envis. Jag ger inte upp bara för att det är svårt att trava, då ger jag mig fan på att det ska gå istället och önskade att Stråla hade längre man att hålla i när jag höll på att åka åt skogen.
"Stå nu still och ät lite gräs så matten vågar ta upp kameran."
På hemvägen var det, ja hemväg, och så jäkla mycket insekter att Stråla fick massor med energi i rumpan, då passade vi på att leka med samlingen i traven, riktigt häftigt faktiskt. Passage nästa liksom! Ja nåja, men kanske om några år om hon får vara frisk.
DEN traven var inga problem att sitta i men så slappnade jag av också.
Sen är ju Stråla rund som en tunna så helt lätt att sitta på har hon väl aldrig varit, det är så lätt att glida i sidled på en tunna.
Go och gla Rino.