Nu var det länge sedan jag kikade in, och så får man läsa detta tråkiga. Hur mycket otur är det meningen att en människa ska få egentligen?! Stackars dig, stackars Rino men han har ju haft ett fint liv hos dig. Det är en gåva att skicka med sin vän till sista vilan. Fast det är såklart en klen tröst i sorgen...
Naturligtvis är det sista utvägen! Du tar inte bort hästar för skojsskull. Tvivla inte på dig själv! Beslutet är rätt, ett beslut du och ägaren tillsammans, osjälviskt, har fattat. För Rinos skull.
Han får en fin sista tid med Dig, människan som hittat nyckeln till hans själ. Som öppnat hans sinne. Som hjälpt honom att blomma ut. Han kommer alltid vara dig tacksam.
Stor kram, tänker på dig!
Ang Stråla så hoppas jag att det bara är nått tillfälligt. Och jag beundrar din lyhördhet för minsta lilla som inte känns bra i hästkroppen. Dina hästar är lyckligt lottade!
Vad syster sa. Få personer har så många perspektiv, helhetstänk och känslighet för sina hästar som Dig. Tvivla inte på ditt, erat, beslut. Att inte vara självisk. Inte blunda.
Rino har haft ett underbart liv sina sista år och på grund av hur han blev behandlad i sin första del av livet är han där han är nu, mentalt som fysiskiskt. Han hade en sådan otrolig tur som fick komma till dig, att han fick chansen, som fick honom att visa vem han var bakom skalet, som sätter HANS bästa före allt annat.
Kramar.
Hur smärtsamt det än är, så är det ju ändå rätt beslut <3
Angående Stråla så kan du ju vänta några dagar innan du målar upp det värsta ;) Hon ömmade ju trots allt dagen innan! Men hon har ju sin problematik så genomkoll igen är ju ingen dum idé. Jag följer med om du behöver :)
Kramar!!!