Sista semesterdagen

Angående Maries kommentar om inlägget nedan såfick jag igår frågan "finns det inget att göra??" och jag vet att det inte var illa menat men jag ville bara skrika NEJ FÖR DÅ HADE JAG GJORT DET!!!! 
Och det är där min ångest slog rot för jag började förstås tvivla. Har jag verkligen gjort allt, tänk om, tänk om. Tänk om det är fel beslut, tänk om.
Men när jag såg honom linka omkring idag så kände jag att det är rätt, han är glad och lycklig men han har ont. 
Även om han skulle kunna bli bra om ett halvår ett år så kan han inte gå och ha så här ont så länge. Det är inte rätt bara för att man själv så innerligt vill ha honom kvar.
Och nej, bra skulle han aldrig bli, han har sina förändringar i strålbenen så han skulle på sin höjd bli smärtfri ett tag.
 
Fin dag iaf mellan störtskurarna av tårar. 
Stråla var jättekramig och go och vi tog en mysig ridtur. Hon kändes inte helt hundra idag heller och jag oroar mig såklart över henne också. Snart måste vi åka in och ta bort inken så då får dom nog kolla igenom henne samtidigt så vi inte har dragit på oss några eländiga ledinflammationer trots allt. 
Hon var inte lika knackig i som i förrgår men hon är inte helt okej. 
 
En som får moffa gräs
 
Och en som inte får det
Ha ha, surmule.
 
Rino fick umgås lite med Holly också för jag fick nån idé om att ev släppa ihop dom, den har jag haft ett tag men tänkte att han skulle få gå med en kompis sista tiden. Men han tryckte upp sin mule mellan hennes lår och fick stånd så den iden fick jag släppa.
Jag visste ju det egentligen, att han är för hingstig. Han hade nog aldrig gått att ha med någon annan häst tyvärr men har har iaf fått ha kontakt med och umgås med andra hästar vilket han inte fått i Spanien.
 
Imorgon är det dags för jobb igen.
Jag har ångest för att jobba 8-22 både lördag och söndag. Så mycket tid med Rino förlorad men Sara och Helena ska ta hand om honom så han kommer ha det gott iallafall.
5 kommentarer
Ullis

Hur smärtsamt det än är, så är det ju ändå rätt beslut <3

Angående Stråla så kan du ju vänta några dagar innan du målar upp det värsta ;) Hon ömmade ju trots allt dagen innan! Men hon har ju sin problematik så genomkoll igen är ju ingen dum idé. Jag följer med om du behöver :)

Kramar!!!

Marie

Nu var det länge sedan jag kikade in, och så får man läsa detta tråkiga. Hur mycket otur är det meningen att en människa ska få egentligen?! Stackars dig, stackars Rino men han har ju haft ett fint liv hos dig. Det är en gåva att skicka med sin vän till sista vilan. Fast det är såklart en klen tröst i sorgen...

Linnea

Naturligtvis är det sista utvägen! Du tar inte bort hästar för skojsskull. Tvivla inte på dig själv! Beslutet är rätt, ett beslut du och ägaren tillsammans, osjälviskt, har fattat. För Rinos skull.

Han får en fin sista tid med Dig, människan som hittat nyckeln till hans själ. Som öppnat hans sinne. Som hjälpt honom att blomma ut. Han kommer alltid vara dig tacksam.

Stor kram, tänker på dig!

Linnea igen

Ang Stråla så hoppas jag att det bara är nått tillfälligt. Och jag beundrar din lyhördhet för minsta lilla som inte känns bra i hästkroppen. Dina hästar är lyckligt lottade!

Tiger

Vad syster sa. Få personer har så många perspektiv, helhetstänk och känslighet för sina hästar som Dig. Tvivla inte på ditt, erat, beslut. Att inte vara självisk. Inte blunda.

Rino har haft ett underbart liv sina sista år och på grund av hur han blev behandlad i sin första del av livet är han där han är nu, mentalt som fysiskiskt. Han hade en sådan otrolig tur som fick komma till dig, att han fick chansen, som fick honom att visa vem han var bakom skalet, som sätter HANS bästa före allt annat.
Kramar.