stjärnstrålar

Det började så himla lovande med vänliga miner lite hälsande och sen inget mer dramatiskt. Det märktes dock tydligt att Rino inte förstår hästspråk alls. 

Jag hann tom känna stor lättnad och att det skulle gå bra det där och så pang bara så började Rino jaga Leffe. 

Helt rabiat och Leffe fick verkligen springa för livet. Det var helt sjukt och enbart riktat mot Leffe, inte Stråla. Långt ifrån ett normalt hästbeteende. 

Stråla det lilla hjärtat förökte gå emellan men det hjälpte inte. Tack och lov säjer jag att farbror häst är snabb som fan alltså. Och att ingen gick omkull eller bröt nått ben. 

Jag förökte separera dom med hjälp av pisk och pinne men Rino brydde sig inte. Inte förrän Ullis hoppade in och vrålade så ploppade han ur sitt galna tillstånd och gick att ta fast utan problem.

Det är som att han själv inte vet vad som händer, som att han blir en helt annan häst.

 

Leffe blev fullständigt traumatiserad och stod längst ner i ett hörn i hagen fast Rino fått gå i hagen på andra sidan vägen. Bekymmrad och olycklig men tack och lov inte mer skadad än två bitmärken på rumpan. 

Det gick inte att få honom ur sitt olyckliga tillstånd så jag satte honom med ponnyerna som han älskar och som avgudar honom men då blev han rädd för dom också. Stackars lilla gubben. Lugnade sig såsmåningom men det tog lång lång tid innan han var så pass lugn att småpruttarna fick hälsa på honom och när jag åkte därifrån hade han fortfarande inte slutat vandra runt och titta mot Rino.

Åkte dit senare och då stod han lungt med småtjejjerna inne i skogen iaf och nu ikväll var allt bra igen.

 

Dom lär val vara rejält mör i kroppen imorgon. Alla 3, det är ju inte som att nån av dom är så väldigt hel fysiskt...

 

Ja för fan. Inte ska det gå lätt inte. 

 

Tidigare tänkte jag alltid att jag skulle skicka hem honom om det inte funkade, ja har ju bara en ligghall. Men nu känner jag att Jaha, då måste jag väl bygga en åt Rino då. För han kan inte åka hem nu.

Så det är bara sätta igång att snickra. Om nu nån skulle vara sugen på att hamra lite så välkommen...

 

Jag får ont i magen av dom här bilderna. Det ser så fint ut. Förbannades skit också!!

 

Vilken himla tur att Ullis var med. Du är awesome!

 

Ebba blev tokär i Ullis fina labbe farbror. Kärleken blev inte direkt besvarad och jag glömde fota dom i all uppståndelse. Ebba tom följde honom in i hästhagen (hon är aldrig aldrig aldrig nånsin i hästhagen annars, inte ens om jag tjatar i en timme och det inte ens är nån häst i hagen, förstå så förtjust hon var då) och över ett djupt dike.

Älskade gryn.

Sen har hon sovit som en stock när vi kom hem och snarkat ikapp med katten. Alltså jissen vad katten snarkar