Finkillen
Ridtur på Rino idag och jag får nog ta till baka vad jag sa tidigare. Han är definitivt knackigare än innan tappsko och ömma fötter. Så idag tog vi en sväng i skogen och gick i lingonriset och efter en uppkörd traktorstig så han verkligen fick använda kroppen. Det tyckte han var rysligt roligt och nog så besvärligt men han klarade det bra och vi höll inte på att slå ihjäl oss så han är iaf bättre än som sämst kan man väl säga.
Han har en sån himla rar inställning till saker och ting och knatar på med öronen framåt hela tiden.
Han är dessutom universums tryggaste häst tror jag, han är helt outstanding. Gick förbi en byggarbetsplats, uppgrävt och ny saker överallt och en traktor som arbetade med att dra ut grus precis brevid oss. Han vickade inte ens på örat och jag satt helt avspänd på långa tyglar. Med Stråla som är extremt trygg hade jag valt en annan väg men Rino är något alldelens extra.
Sen gick vi förbi en kohage och kor tycker han är spännande, det var ungdjur som kom galopperade mot honom och på andra sidan vägen var det också ett stängsel. Då blev han rädd, lyfte huvudet lite extra och småtravade ungefär 5 steg. Det var det.
Aldrig aldrig nånsin träffat på en sån trygg häst
Fantastiska lilla vackra vita
Stråla fick vila för sen var det dags för yoga.
Få se hur mycket jag hinner ta ut dom den här veckan, jag jobbar massor och världens bästa medryttare har åkt bort.
Så skönt med en sådan trygg häst :)