Så jäkla bra

Det här var ju bara för jäkla bra:
 
"

Dressyrryttaren: Ryttare som tycker om fasta ramar, gärna trä i form av en sarg och helst med ett tak över. Naturen -inklusive hagvistelse- kan vara farlig och något som hästen inte bör vistas i utan boots, skydd, täcke (gärna flera) och andra skyddsåtgärder. Hästens och utrustningens utseende är mycket viktigt. Högen av designschabrak är ofta högre än Kaknästornet. Dressyrryttare vistas sällan i flock men en dressyrryttare kan ändå ta ett helt ridhus i besittning under ett ridpass. 
Kännetecken: Blingbling, otroligt rena ridbyxor och skinande blanka stövelskaft.
Säger ofta: "Finns det matchande boots till dem här?"
Hästar: Blänkande och långbenta djur av halvblodstyp och med minst 5 generationer kända och framgångrika förfäder.
Ärkefiende: NH-ryttaren

Hoppryttaren: Ryttare med ett visst drag av vårdslöshet. Ofta den underhållande personen på ryttarfesterna. Kvinnliga hoppryttare är kända för att ha håret uppsatt i hästsvans eller fläta och lite mer vågad utrustning. De manliga hoppryttarna känns igen på siluetten av extremt smala ben och kort vadderad jacka. Färg är tillåten på alla utrustning, inklusive stigbyglarna. Hoppryttare lever gärna ut sina fantasier i maskeradhoppning.
Kännetecken: Färgglada kavajer, ytterst mjuka och tunna ridstövlar samt männens extremt smala ben.
Brukar säga: ”Detta avstånd går bra att ta på 4 galoppsprång.”
Hästar: Holsteiner samt skimlar vars svansar är magiskt vita oavsett väderlek. 
Ärkefiende: Alla som tar bort hinderna från ridbanan.

Fälttävlansryttare: Hästsportens våghals som inte fruktar någonting. Inget hinder är för stort och ingen häst är för vild. Andra ryttare ser på dem med en blandning mellan vördnad och misstänksamhet då fälttävlansryttaren är den galnaste av dem alla. De är kända för vilda fester och nära gemenskap eftersom tävlingarna håller på under flera dagar. Det viktigaste är att hästarna ska hoppa allt, inklusive brinnande buskar medan exteriören inte spelar någon roll. Därför kan du se allt från Oldenburgare till lådcykellikande väsen på banan.
Kännetecken: Bra skyddshjälm och väst, rider ofta dressyr med martingal på.
Säger ofta: "Dressyren gick @!#%€ men det tar jag in i terrängen."
Hästar: Allt som kan galoppera och hoppa, fullblod där vit kan ses i ögonen är inga problem.
Ärkefiende: Dressyrdomare

Islandsryttaren: 40+ kvinna i hemmastickad tröja och ridbyxor med rem under foten, alternativ overall. I mångas ögon en ryttare som gett upp ”riktiga” hästar för att bara rida islänning. Flockas i skogen under helgerna då de töltar iväg i lugnt tempo. Ju naturligare häst ju bättre, extrem behåring är ett plus och lösdrift ett måste. Islandsryttaren vill inte ramla av eller få förhöjd puls, all typ av ridning där du inte kan prata med dina ridkamrater går bort.
Kännetecken: Mycket varma och vattentäta kläder, lååååånga stigläder och inget schabrak (det är ändå bara i vägen).
Säger ofta: "Ska vi rida ut tillsammans i helgen?"
Hästar: Det säger sig själv.
Ärkefiende: Markägare på vars mark och vägar det råder ridförbud.

Distansryttare: Om du ser något väldigt litet i grälla färger, väldigt långt bort så har du nog sett en distansryttare. Inget träns är för färgstarkt eller plastigt och sadeln ser ut att komma från en annan planet. Distansryttaren är manisk på att under alla dygnets timmar mäta hästens plus för att nå absolut bästa resultat. Distansryttaren är uppenbarligen färgblind då ridbyxor, jacka, schabrak och skor är i minst fyra olika men mycket starka färger. Att rida ut är något mycket allvarligt och innebär att karta, GPS, pulsmätare och energikakor ska tas med, likaså ska matstationer utses.
Kännetecken: Du kan se dem på dem riktigt långt bort…
Säger ofta: "Vad är pulsen? Går den ner i puls? Har den druckit?"
Hästar: Gärna Arab eller liknande men så länge den har hovar av sten, senor av stål och lungor i storlek med Gotland så kan den se ut som en träkloss.
Ärkefiende: Ryttare som rider i ett felaktigt tempo

NH-ryttaren: Här talas det om en ryttare som ofta ses vid sidan om sin häst där bettlöst, bomlöst och arbete från marken är den heliga treenigheten. Fodret ska vara stärkelsefritt och stallet bestå av en lösdrift. Tävling är sällan intressant men vad gör det när hästen kan buga på kommando? Stora förespråkare för kiropraktik, akupunktur, kraniosakral terapi och allt däremellan. Kan diskutera väldigt länge om varför det är synd om hästen.
Kännetecken: Huvudlösa träns, bomlösa sadlar, repgrimmor och en carrot stick. Har koner på ridbanan.
Säger ofta: "Känner du till Seven games? Rider du biomekaniskt?"
Hästar: Problemhästar
Ärkefiende: Dressyrryttare

Westernryttare: En av de få grenar inom ridsport där män inte har smala ben och det är helt okej att röka på hästryggen. Westernryttarna varierar mycket i utseende. De kan både konkurrera med dressyrryttarna om mängden blingbling medan varje mans dröm att rida ensam i solnedgången (lassot inkluderat) kan uppfyllas. I andra ryttare ögon är avsaknad av ridbyxor, extremt långsam trav och hatt förvirrande - är det talan om ridning eller är det människor som spelar rollspel? De flesta westernryttare menar att det är en livsstil, i likhet med alla andra nämnda ryttare.
Kännetecken: Allt från boots, sporrar, chaps och stora bältesbucklor-land.
Säger ofta: Whooa, yeehaa och andra verbala kommandon till sin häst, vilka du inte brukar höra i ett ridhus.
Häst: Korta ben och matchvikt på +500 kg, vanligen med udda teckning och extremt välvårdad man och svans.
Ärkefiender: De som inte har sett ljuset/solnedgången och blivit frälsta.

Ponnymamman: Är ofta en inte numera aktiv ryttare som lever ut sin kärlek till hästarna genom sina barn. En bra ponnymamma ses ofta i stallgången, i ridhuset, på väg att mocka eller bärandes en fikakorg på tävlingen. Hon har kläder efter väder, alltid en termos och extra vantar till alla barn. I vissa fall kan ponnymamman utvecklas till en mer tävlingsinriktad version av staketryttaren, där barnets framgång stor i fokus. Att barnet högröd i huvudet av skam gömmer sig i hästtransporten medan ponnymamman klagar hos domaren är ingen ovanlig syn. 
Kännetecken: Mycket praktiska kläder, gärna med ett verktygsbälte där alla nödvändigheter ryms.
Säger ofta: "Vad du är duktig!” eller den mer hårda versionen "Sluta gråta!"
Häst: Nej, ponny
Ärkefiende: Ve den som kommer i vägen för Ponnymamman!

Staketryttare: Den klokaste och bästa ryttaren i stallet. Staketryttare behöver sällan rida då staketryttarens allsmäktiga kunskap kan förmedlas från andra sidan sargen. Staketryttaren finns inom alla ridgrenar och trots att de pratar med låg röst är de lätta att upptäcka eftersom de har en åsikt om allt. Tvärtemot vad man kan förvänta sig är staketryttaren sällan glad när tipsen följs då de föredrar att se andra misslyckas gång på gång. Staketryttaren kan även utvidga sina tjänster till utfodring, hagvistelse, utrustning och parrelationer.
Kännetecken: Har en åsikt och ett tips om allt.
Ofta säger: "Ja, om det var min häst ...."
Häst: Kan både vara med och utan häst. Har den en häst så felas ofta något hästen så att den inte kan leva upp till staketryttarens förmåga. 
Ärkefiende: Om de inte har någon sedan innan så kommer det med tiden.

Mysryttare: Hon (det är alltid kvinnor) säger att hon bara har häst för skojs skull. Därför måste man anta att hon tycker det roligt att mocka, mäta upp foder och borsta lerig häst i timmar. Lera är bra för hästen då den skyddar mot insekter och blir en naturlig del av hästens många timmar långa och viktiga hagvistelse. För skojs skull har hon gärna mer än en häst. I samlingen finns 3-4 gamla travare, favoritponnyn från ridskolan som skulle slaktas och eventuellt en räddningshäst från Kiviks marknad. Och det viktigaste är inte att rida på hästen utan det duger fint med två heltidsarbeten och stallarbete för att kunna ha råd med dyra veterinärräkningar, vilka hon använder för att isolera sitt hus med.
Kännetecken: Kvinna med Florens Nightingale-syndrom och utrustning från den tiden då vinröda ridbyxor var moderna (dessa köptes innan hon fick sin första myshäst).
Säger ofta: ”Jamen, jag kunde inte bara lämna honom där…”
Häst: En med stora bruna ögon och senskada
Ärkefiende: Ingen hatar henne, någon tycker lite synd om henne men hennes veterinär älskar henne.

Akademiska ryttare: En ryttare som har provat alla andra ridstilar men som inte har fungerat för den akademiska ryttarens häst. Specialtillverkade ridkläder, vars snitt är minst 200 år gamla. Att köpa utrustning i vanliga ridsportaffärer är big no och håruppsättning/skägg måste vara som ”våra stora förfäder”. Utrustningen kan inte vara högtravande nog - stångbett och schabrak är ofta så stora och glänsande att det gränsar till det vulgära. Tyglarna ska hänga i en lös båge, spöet ska vara vinklat uppåt och stiglädren ska vara så långa att tårna knappt når dem. Dessa ryttare har blivit frälsta, de har sett ljuset. De dyrkar en gud som heter Bent.
Kännetecken: Den akademiska ryttaren är svår att upptäcka eftersom den inte rör sig offentligt men träffas däremot i hemliga sällskap på få platser i landet.
Ofta säger: ”Vi har ännu inte börjat trava ännu då skritten inte är helt på plats.”
Häst: De som ingen annan orkar ha. Gärna små och korta med höga benlyft.
Ärkefiende: Den moderna dressyrryttaren och andra som rakriktar sin häst."

 

Mysryttare, fetmarkerad, är så klockrent jag att jag funderar på om någon har spionerat på mig.

3 kommentarer
ullis

Ja, hihi, och jag vet tre bloggtjejer som stämmer in på vardera dressyr, hopp och akademiskt ;) Klockrent!

Linnea

Hahahaha shit så klockrent!! 😂

Tiger

hahahahh! Även jag som inte ens håller på med hästar i praktiken skrattade rakt ut, hahahahahahah!! Så bra!
Jag själv kan gott se mig som en mysryttare kombinerat med islänningen i en framtid, hahahahahahahahhah

"Veterinärkvitton tätar huset" LOL

Svar: Eller hur. Jag bara "fan det var ju en bra idé" Tätar bodan med räkningar.
Stjärnstrålar