Ett klivpass
Jag har funderat (så ovanligt) och kommit fram till att det nog blir bra ändå. Jag velar om en de och klurar på en annan del och är så där mystisk som folk hatar men pilutta er då jag är mystisk om jag vill.
Det blir nog bra, det borde gå ihop. Får troligtvis veta lite mer til helgen iaf.
Ska försöka låta bli att grubbla och låa det bli som det blir.
Det vore inte mitt liv om det gick heöt smärtfritt liksom.
Stråla och jag gick till ridbanan och satte upp ett hinder, lite så där till hälften amitiöst. Om det inte hade varit så satans mycket mygg kanske jag hade dragit fram lite fler bommar.
Gjorde såklart hindret för lågt (typ 40) så fröken ides inte hoppa över utan klev bara. Hon är iaf fenomenal på att kliva högt. Fy tusan vad jag måste hoppa långt över min smärtgräns med denna damen. Jag ides inte kliva av och höja så vi helt enkelt klev över hindret ett antal gånger.
Hon var dessutom ganska ovillig. Eller... Hon gjorde det jag bad om och tuffade på men kändes inte helt på topp. Så vi avslutade efter 30 minuter och gick ner till hamnen och blötte fötterna istället.
Så ute 1,10 samanlagt och svettiga rejält blev vi båda iaf.
Nu ska hon få slippa nån på ryggen fredag lördag så gör vi nått annat.
Tidigare idag mycket trevlig liten ridtur på fantastiskt trevlig liten häst.
Ibland måte jag fundera på vad som är fel i min skalle. Som om jag inte hade nog mycket med mina egna hästar, med Häst och övriga djur, nu har jag dessutom anmält mig till att titta till Ridskolans hästar på bete.
Men jag tänkte att när jag lika är på jobbet, i närheten, och rast måste jag ju ha, så då kan jag åka dit och hälsa på finingarna och se så dom har det bra, spraya lite flugmedel å så. Vattna dom kanske man också skulle göra. Ja varför inte liksom.