Det som var det var

Att göra slut med en vän kan vara lika jobbigt som att göra slut med en partner. Värre kanske. Svårare att bearbeta liksom.
Men man kan inte hålla fast vad det som har varit, det som har varit kärlek, det som har varit otrolig närhet när det som finns kvar bara är besvikelser och totalt olika värderingar. När umgänge bara sker på den enas villkor och allt bara känns förbi.
Nu först har jag rent mentalt kunnat förstå och landa i att det inte går att gå tillbaka till det som var och att det som är eller inte är är helt okej. Men det kommer nog alltid vara en liten sorg, sorg över det som var, för många år sen och speciellt sorg över en annan liten person som det fanns så mycket kärlek till, en liten person som inte gjort mig besviken.
Men lättnad över att slippa tänka på de värderingar som farit så totalt i motsatt färdriktning som mina egna. Så totalt.
 
 
2 kommentarer
Johanna

jag känner igen det där, sorgligt men ibland ett nödvändigt ont.

Svar: Jo det är ju så.
Stjärnstrålar

Tiger

Känner SÅ mycket igen. <3 Tyvärr. Men för att ta vara på sig själv så är det, ibland, nödvändigt. Inte värt att ofta känna sig nedbruten och ledsen i relationen.

Ack å ve med Ebban, men "tur" det bara var urinsten. Puss på henne.

Grattis på födelsedagen i efterskott, förresten! Hipp hipp HURRA!

Kram

Kram

Svar: Nej det är ju så, men svårt att släppa taget. Jäkligt svårt.
Ja, jag kan dock inte sluta nojja över tant hund, petar på henne tiden när hon sover för att se så hon lever, stackarn.

Tack så mycket. Kram!
Stjärnstrålar