Stor var den
Min mage har ju alltid varit väldigt känslig. Iaf sen jag förstörde den i yngre dar men stresskänslig har den alltid varit.
Den gör ont eller ballar ur vid stress eller oro, jag måste äta på en gång när jag blir hungrig annars blir det magknip för mycket värktabletter tål den inte så jag brukar försöka undvika att ta piller när jag är ledig, då jag jobbar är det tyvärr ett måste.
Så tydligen är det så att allt det där på en gång, stress, oro, värktabletter och lite mat ger smärtor ala dubbelvikt med likblehet, frossa och flimmer för ögonen.
Ja mysigt värre.
En väldigt rolig sak var härom natten när jag körde hem från jobbet och fick tvär väja för nånting mitt på vägen. "vad fan var det där" sa jag för mig själv "det var då inte en katt" och var tvungen att vända om och kolla. Då är det en bäver som är ute och promerar mitt på vägen.
Men herregud så söt söt den var där den vaggade fram. Jäkligt stor var den också.
Sur blev den på mig som förföljde den med bilen och bländade den. Som tur var så jagade jag till slut ner den i ett dike för sen kom det några bilar till. Man ska inte vara mitt på vägen mitti natten, det kan gå illa.
Åh, jag har alltid velat se en bäver på riktigt så det var riktigt roligt. Men vad sjuttsingen gjorde den ute och promenerade på vägen? Inte riktigt bäverns habitat. Från örarna mot bensbyn gick den.
Såklart hade jag inte kameran med sig så jag fick stjäla en bild från google.
Stressa ner, bli som hon var innan flytten, nu är hon på helspänn jämt och får knappt kontakt. Har försökt promenera å longera men det har inte funkat än. Jag vill ha hennes uppmärksamhet innan jag sätter mig upp.