Kris och panik

Idag slutade jag andas igen. Jag är så spänd så skulle nån peta på mig skulle jag nog gå av som en överspänd gitarrsträng.
I helgen har jag tydligen andats lite och slappnat av om än bara pyttelite så märktes det iform av en grym huvudvärk med synbortfall och typ konstant flimmer för ögonen. Speciellt högerögat såg jag knappt nånting på. 
Hade konstiga svettningar som bröt ut helt plötsligt och gjorde tröjan sjöblöt, för att sen sluta lika snabbt.
Hjärtat skenar hela tiden som om jag har sprungit en mil typ.
 
Visst är det så att glädjen och kärleken med djur överglänser all oro och sorg men ibland undrar man ju varför man utsätter sig för sånt här.
 
Lilleman har iaf fått vara ute en stund idag, han höll på att gräva sig ut genom golvet i natt, han är verkligen inte glad inomhus så han fick gå ut och lufta sig under uppsikt.
Ett tag försvann han lite och då var det full panik på matten som galloperade runt på gården och ylade Liiiilleeeemaaaan. När han sen kom, ganska omgåeende egentligen, så var han väldigt anfådd, han hade varit bort mot vita huset där på bilden och sprang över ängen.
Han var ändå nöjd ganska snart och jag hoppas han kan sova bättre i natt. 
 
Fick inte prata med någon veterinär idag, dom var upptagen när jag ringde och skulle ringa upp men det har dom inte gjort. Det lät iaf som att det skulle bli operation först om en vecka. 
Eftersom inte alla gör just den operationen så måste vi vänta på en ledig tid och Lilleman är så pass pigg att det inte är nån akut brådska.
Känns både och. Hade varit skönt att göra det så det är gjort men skönt att slippa ta tag i det riktigt än. 
 
Urk.
 
 
Nej jag ska inte skaffa nån häst just nu. Nu måste jag först och främst klara av att ta hand om de jag har.
 
 
Kris och panik minst sagt.
 
Dessutom hade jag på lut att få sälja en sak men när jag stoppar in den i bilen för att åka och skicka ser jag en jättestor spricka så det blev ju såklart inget med det. Nä för hur kunde jag nånsin tro att nånting skulle gå bra.
 
 
Å nu tappa jag synen på högerögat igen...
2 kommentarer
Ann

Åååh vet hur det är. Kram.

Therese

Ja fy fan!
Du måste försöka slappna av lite annars kommer du ju dö på kuppen.
Ja jag vet det är så jävla lätt att säga, svårare att göra.

Ska du ta ut Lilleman kanske en idea kunde vara att ha honom i koppel, så slipper du bli orolig över att han inte ska komma tillbaka eller blir borta för länge.
Försök, försök iaf att inte grubbla så mycket på operationen nu, det är ju några dagar tills det är dax, du kan ju inte göra så mycket just nu.
Du förstår säkert hur jag menar.
Menar bara väll!

Som sagt, du ska inte ha någon ny häst nu så fundera inte på det, du har ju älskade Mayan kvar än <3

Men så trist ang det du skulle sälja. :( men det är ju ofta sådär allt ska jävlas på en gång :( vad var det för nått, kan det gå att laga?

Sköt nu om dig, andas & slappna av så ofta du kan.
Tänker på dig. Kram!