Så fruktansvärt jobbigt!
Jag tycker du tänker väldigt klokt och du måste följa ditt
hjärta och göra det som känns rätt.
Förstår att det är extra jobbigt då han är pigg.
Om du låter dom öppna honom och titta hur det ser ut, kanske det känns som du har gjort ett försök iaf och gett det en chans
istället för att du ska gå och ångra dig sen att
varför chansade jag inte med en operation.
Dom kanske inte såg det då olyckan hade hänt för att det var så litet då och har blivit större med tiden och det har isig lett till att tarmarna har ramlat ut?
Tycker ju att dom skulle ha sett det då eftersom dom tittade ju så noga efter urinblåsan kommer jag ihåg och vi fick ju se röntgenplåtarna på ryggraden och allt.
Men jag vet inte är ingen veterinär, bara en tanke.
Sen ska du inte förbanna dig själv för att du inte varit med honom tidigare, han har ju varit frisk och inte visat några tecken på att vara dålig så det har ju inte funnits någon anledning.
Tänk på hur mycket du gjort för lilleman.
Du gav han ett nytt hem då ingen annan ville ha honom.
Du gav honom ditt allt då han blev påkörd första gången
och än mer då han blev påkörd andra gången.
Tror många skulle ha låtit han somna in redan då han blev påkörd
första gången.
Till slut kommer man till en punkt då man inte kan göra mer även om
hela ens själ och hjärta vill annat.
Är du där nu? det kan bara du känna.
Inte ett lätt beslut, jag vet.
Kram till dig och Lilleman!
Hatar att ge detta svar men: Du känner vad som är rätt. När min ena katt Zlatan blev sjuk kände jag: gör allt. När valet sen stod mellan att ge honomblod eller ta bort honom fanns så många andra faktorer som inte fanns 5 dagar tidigare. Då hade han fått gulsot, levern pajat, blodvärdet skit. Han hade inte fått ett bra liv även om vi fixat det som var då. där var valet "enkelt" - men bara några dagar tidigare sa jag nåt annat. Lider så med dig. Gör det som känns bäst för honom. Stor kram.
Ugh, det värsta beslutet att ta! :(
Så himla tråkit att veterinären inte kunde se detta första gången. Jag kan tyvärr inte råda dig, det är ditt beslut att ta, du känner honom bäst och du vet vad han genomgått redan.
Det svåraste med djur är att vara osjälvisk då de behöver det, men ack så väldigt svårt.
Tänker på dig.
Nej usch vilket tråkigt besked, tråkigt att dom inte hittade det här tidigare!!! Jag kan inte råda dig hur du ska göra, det måste du bestämma själv....