Sitta på händerna

Jaha, vädret fick bestämma att hästarna fick vila. Blötsnö med halka och enorma styltor som reultat. Kräks. 
Försökte bända på Mayan brodd, hon som iaf har broddhål i sina skor, det har ju inte Stråla. Fick i traktbrodd runt om iaf men det var besvärligt. Dessutom undrar jag om inte Mayan redan hunnit sträcka sig, eller så räcker det med att hon gått och spänt sig och halkat runt på styltor för hon var inte fräch i fram. Inte alls.
Ah, det känns verkligen som att det går utför med en rasande fart nu. Men det är väl så när det börjar rackla för en gammal häst.
 
Stråla får jag helt enkelt bara be till gud att hon håller sig på benen. Har försökt få tag på hovslagaren men han svarar inte, med min tur så kommer han inte hitåt förrän då vi redan hade bokat in, i mitten av november.
 
Nåväl. Förutom eländet i hagen så har jag passat på att slappa och se film, får verkligen sitta på händerna för att verkligen sitta och se film också. Jag förstår inte det där, jag har aldrig ro nu för tiden. Så sabla stressad inombords. Konstant. Att slappa och ta det lugnt, att verkligen ta det lungt, det är svårt om inte omöjligt.
 
Lilleman har fått vara ut en liten sväng. Det var ack så spännande. Han höll sig nära mig hela tiden och var nöjd efter ca 20 minuter och valde själv att gå in.
 
2 kommentarer
Ann

Men å, segt :(

Therese

Kul att Lilleman har fått vara ute iaf :)