Sill i dill

Alltså, not to toot my own horn men jädrar vad jag lagar god mat. 
 
Ridit ett pass på banan idag det var riktigt roligt och Stråla var så fin. Lite små detaljer så där som gör att jag oroar mig förstås men det hoppas vi verkligen att Anna kan fixa till på onsdag. Nu när jag har börjat hitta lusten att rida fröken igen. 
Sen finns det andra saker som gör att jag oroar mig för att det är något större också men en dag i taget. 
Fin var hon hursom, riktigt jäkla fin och det är så roligt att rida. Jobbigt är det också då det sker så sällan. Puh, matten blir helt sjöblöt i svett. Hästen not so much.
 
Jag ska inte ha nån fler häst, jag kan inte ha nån fler häst. Men jag kan inte låta bli att fundera lite på det ändå.
Tanken att hitta en att ta på foder har slagit mig. Om man skulle hitta en lugn trygg okomplicerad häst som man bara kan sitta upp och rida på och bara slippa oroa sig och grubbla så förbannat. En som ägaren garanterat vill ha hem igen så jag inte blir ståeende med den ändå sen.
Det hade varit rätt skönt. 
Eller så funderar jag på ridskola. 
För jag har redan räknat bort Mayan som höres. Jag ser pulsen i halsen på henne varje dag och Jag tycker hon är tröttare än hon borde vara...
Inte för att hon ska få galoppera vidare direkt. Och jag ska absolut inte äga nån mer häst före det. Men jag vill rida. Och jag vill rida lite så där okomplicerat, utan en jäkla massa extra jobb och utan en massa extra oro och bekymmer. 
 
Ja bla bla bla. Det är många funderingar som susar genom min hjärna. Tänk om man skulle ta och vinna på triss också så att man kunde förverkliga nån av dom.
 
Å så lilla gulleplutt bara för att han är så gulli
Älskade lillhjärtat
0 kommentarer