stjärnstrålar

Imorse ringde veterinären och berättade att Lilleman mådde bra, allt var som det skulle och han skulle troligtvis få komma hem under dagen. Dom skulle bara tömma lite luft ur bröstkorgen och det skulle inte vara några problem.

Jag passade på att ligga kvar i sängen och mysa och bara njuta av att kunna slappna av en stund, låg och planerade för att städa upp under sängen för att han skull ekunna ligga där utan att få skräp i såret (han gillar at tligga under sängen) och hur vi skulle göra för att skulle få det så bra som möjligt vid hemkomsten. Ta fram en bur kanske som han kan vara i om han måste vara stilla.

Ja så.

Då ringer dom igen och säjer att han inte kan andas. Att det varit väldigt kritiskt.

Veterinären berättade allt dom gjort för honom, han fick ångestdämpande och syre osv osv osv men sa att om det inte lugnar sig så blir hon tvungen att avliva honom. Hon sa att inte kunna andas är det mest ångestfyllda man kan vara med om och att en katt upplever ångest på samma sätt som en människa (skönt att höra en sån uppfattning iaf). 

Berättade även om att han inte skulle klara av undersökningar, att det var så pass illa att han då skulle dö av sig själv.

 

Så det har varit en jobbig dag. En till jobbig dag. 

Nu är allt stabilt igen. Just nu ialla fall. Han andas som han ska, lite förhöjt dock och han sitter upp.

Just nu vill dom bara låta honom återhämta sig och ta det lungt innan dom gör ett nytt försök imorgon att ta reda på varför han får svårt att andas. Troligt är att det är stressen av att bli hanterad, fasthållen och behandlad efter en så stor operation. Men dom behöver få veta att han inte har lunginflammation eller att det läker igenom i diafragman och så innan dom skickar hem honom.

Så. Ja det är bara fortsätta hoppas. 

 

Vilken jävla kämpe han är alltså.