Ridskoleryttare
Jahapp då har jag anmält mig till ridskola. Herregud vad har jag gjort! Jag som inte gillar ridskole ridning och brukar mest tycka synd om de stackars krakarna. Men jag tänker som så att jag måste ju faktiskt inte göra det som ridläraren säjer till mig om det inte käns bra i magen. Men läskigast av allt att rida hästar jag inte känner. Det känns som att jag kommer få svårt att få få dom gå fram öht, jag har liksom den bilden av ridskolehästar att dom inte är speciellt känsliga, avstängda, och allmänt uttråkade. Jag är så van att sitta på väldigt känsiga väldigt framåt hästar.
Ja , även det, fördelen med att hoppa in så här mitt i terminen att jag kanske inte behöver rida så många pass heller innan terminen är slut om jag bara känner att det absolut inte är något för mig.
Sist jag red på ridskola var när min dåvarande häst Fragge hade skadat sig och jag tänkte att jag skulle rida på ridskola för att hålla igång mig själv lite. Vad kan det vara? 15 år sen nånting. Den gången på Luleå ridklubb. Herregud i himmelen vad jag var malplacerad och bara det att vi var 13 stycken i gruppen 13!! Som skulle trängas inne i ridhuset, jag minns att ridläraren sa nånting åt mig max 4 gånger under passet. Jag gick bara dit två gånger, tyckte verkligen att det var skit. Dessutom blev dom sura på mig när jag hoppade av.
Den här gången har jag inte valt LRK.
Ha ha, gud vad knäpp jag är. Nåja, det blir en upplevelse det med. Har jag ens några skor med klack? Måste man ha det på ridskola fortfarande? Antagligen.
Nej! ha ha, tänk om man måste hoppa också. Snacka om att inte tänka till före.
Gud vad jag kommer hinna stressa upp mig innan det är dags. Och tänk om dom tycker jag är för tung? Tänk om dom bara har små taniga hästar som kurkar om jag sätter mig på dom? Tänk om tänk om.
Den där gamla ångesten över att inte vara bra nog kryper sig på igen. Ångesten från då jag var runt 10 år och gick på ridskola, jag som var den enda som inte hade riktiga ridstövlar utan bara vanliga gummistövlar, inte heller hade jag ridbyxor utan mjukisbyxor och ungefär den omodernaste hjälmen som fanns. Jag var tung redan som ung och fick bara rida dom allra största ponnyerna. Min ridlärare kallade mig för Jenny i ett helt år och inte hade jag direkt några kompisar på ridskolan heller, förutom hästarna.
Min fina Impuls som bara jag tyckte om, där jag kunde sitta hos honom i spiltan hur länge som helst eller så myste vi och han stod och sov med huvudet i min famn. Borsta gillade han inte, sur var han och man fick helst inte ta honom i ansiktet. Men det var nånting med den hästen, inte red jag honom heller då han var en stor häst och jag red ponny, nånting som jag bara avgudade och med tiden så blev vi riktigt goda vänner och han tyckte om att bli ompysslad och myst med.
Det roliga var ändå att när jag sen kom tillbaka där när jag fick för mig att rida på ridskola igen, då fick jag äntligen rida min fina Impuls.
Min ponny favorit var Saba, sura vita Saba som alltid fick stå i ett hörn för att hon sparkade dom andra hästarna.
Saba som jag trillade av i skritt för att hon svängde men inte jag.
Fina trygga snälla Saba.
Oj vilken ridskolediarré det blev.
Mayan har fått massage idag och lite rygg gymnastik. Stråla får vila, Stråla den odågan som hade öppnat en halmbal i går kväll, rackarns häst liksom. Så det var väl bara öppna den helt och börja ge av den fast jag hade tänkt vänta tills det är vinter på riktigt, visseligen -13 just nu men det blir snart varmare och regn igen.
Ponnyerna är ute med Sara en sväng.
Stall Balans?