Vilken härlig dag

Och dagen bara fortsatte i mysetstecken
 
Det känns verkligen som att komma hem att sitta där på hennes trygga rygg, det är liksom där jag ska vara
Även om jag nu inte kommer överens med sadeln, knäna pekar rakt ut och benen lever sitt eget liv och flaxar runt som skadskjutna kråkor.
 
Promenerade 20 minuter, red 25 i skogen, över stock och sten och travade lite efter sandstigarna. Klev av och promenerade ca 15 hem.
Igår hade Stråla och Helena varit lite vilse så det hade blivit ca 1.5 tim till häst, det är lite länge för Strålan än men hon var bara lite stum i ryggen, inte öm eller så. Vi stretchade ordentligt efter våran tur också. 
Hon var så lugn och trevlig att sitta på, en broms kom och störde friden men annars var det typ perfekt.
 
 
 
Svart sadel kräver ju ett svart träns. Och hur stollig har inte jag blivit som tycker att det vart snyggt men nosgrimma. Sen hade ju lösningen på bettlyftaren kunnat vara prydligare förstås men det var mest ett test.
Fast, bökigt med nosgrimma, när den är så lös som jag vill ha den så snurra den bara. Tjorv. Och så är den stel som attan för att den bara har legat undanstoppad i många många år.
 
Nu skulle vi bara haft några tjusiga allround shabrak också, det bruna är ju fint men jag vill ha lite färg också. 
 
Sen när jag släppte ut henne i hagen igen så ville hon inte lämna mig utan till sist fick det bli jag som gick min väg. Älskade häst!
0 kommentarer