stjärnstrålar

Så lite det behövs för att hon ska göra precis exakt som jag vill, det är nästan bara tanken som behövs, det är så det känns att vara ett med hästen. 

Jag funderade idag på om det är för att vi känner varandra så väl eller om hon är så med alla. Det är ju svårt att veta eftersom att det bara är två andra människor som ridit henne nånsin.

 

 

Hon måste bli stark och frisk i kroppen igen. Det finns liksom inget alternativ.

Lotta tyckte jag skulle vara, hur var det nu hon uttryckte sig? Jag har själv tänkt att jag känner mig mycket försiktigt hoppfull och det hon sa gick på precis det. Hon tyckte ändå Strålan jobbade bra och såg fin ut så det var ju jätteroligt. Jag är dock lite besviken på att våran trekvart blev avkapad till ca en halvtimme som kändes som 10 minuter. Men det är väl bättre att inte pressa Strålan för mycket när vi nu ska träna imorgon igen.

Så trist att Mayan inte fick vara med.

Hon är iaf på bättringsvägen vilket märks främst på hennes humör och utstrålning men även benet såg fint ut nu i kväll, bara lite svullet. Blir intressant att se hur hon ser ut imorgon.

 

 

Hälsat på mamma som också är något något bättre. 

Nu kan jag andas ut. Jag har tom hunnit duscha idag. Första gången sen i tisdags minsann.

 

Och vilken fantastisk medryttare jag har fått tag i. Hon skulle ju egentligen ridit Stråla i helgen men lämnade över henne till mig, jag bad inte om det för jag hade ju lovat henne. Men hon har följt med och borstat Stråla och fotat och grejat och ska följa imorgon också. Hon är nästan för bra för att vara sann. Så fin med djuren. 

 

 

 

Hästarna fick smaka på årets första gräs idag