Äntligen
Den här lilla jäveln är det som har ställt till det för Mayan i två veckor
En träbit som har gått in via strålen och bäddat in sig uppe i ballen. Sen har det liksom spruckit ut uppåt. Hon kan ju ha haft den där ett tag innan det sprack ut också. Satan vad ont det ska ha varit, vilka hjältar dom är hästarna.
Drogad dam.
Gud så skönt det var ändå att det var så lätt åtgärdat, nu ska hon gå med "toffla" på en vecka ungefär, bandage runt hela hoven, först jodopaxbandage i tre dagar eller tills det slutat vara helt och sedan ett torrt bandage i några dagar till. Sen ska det förhoppningsvis vara att tuta och köra.
Jag oroar mig såklart lite grann ändå. Det ligger i min natur liksom. Tänk om det ändå gått upp i leden, tänk om det kommer in skit, tänk om hon tappar bandaget. Ja osv... Nu sitter bandaget jättebra iaf trots att Mayan sparkar lite och vill bli av med det.
Fina fina älskade häst.
När jag kom hem så sov jag i 4 timmar och hade säkert sovit än om inte Ebba gnällt och velat ut.
Stråla fick vila idag, jag har känt lite på henne och hon är helt okej, riktigt fin faktiskt trots gårdagens lite "hårdare" ridpass med medryttaren.
Det tokgillas.
Imorgon ska jag och Strålan rida lektion för Eva.
Första sommardagen idag förresten, 20 grader varmt i skuggan mitt på dan.
Åh det är så rysligt. Stackars Maysan! Så så skönt att ni hittade den, ja tänk vad de orkar med innan de säger till.