Hopp och förtvivlan
Ja hoppas ju verkligen på att Stråla ska bli bra, att hon iaf ska bli så pass bra att hon kan vara promenadhäst blir hon sen så bra att vi kan träna och kanske till och med tävla så vore det ju fantastiskt.
Men det gnager, det gnager. Jag vill inte släppa fram det men ibland är jag så rädd för att hon aldrig ska bli bra för att det ska bli värre. Jag blir lite ilamående bara av att skriva det.
Min pärla, min guldklimp min underbara älskade
Ja, nä jag vet inte... Det får bara inte bli annat än bra.