Men lägg av!

Nä nu är det dags för mig att sluta nojja! Inte sjutton har Mayan dubbelsidig kotledsinflammation. Hon har sin sjukdom som gör att dagarna är lite upp och ner, precis som med mig.
Hon blir bättre av att röra sig och speciellt av att ridas och idag har hon levererat ett kanonpass på ridbanan.
Ridläraren tyckte inte att jag skulle oroa mig alls och sa att hon har blivit otroligt mycket mjukare bara sen sist hon var för två veckor sen.
Det kände jag också, hon hade dessutom en väldigt positiv attityd idag och var relativt mjuk redan från början. Först hann jag värma upp ca 10 minuter förutom promenaden dit sen fick vi börja med L:et, en jätterolig övning inspirerad från westerns sidepass. La ut två bommar i form av ett L sedan så gick vi runt L:et ett varv åt båda hållen sidledes alltså. Väldigt mycket tankeverksamhet men vi fixade det galant förutom att jag konstant la in backen, helt och hållet mitt fel men runt tog vi oss och Mayan trampade under sig bra åt båda hållen.
Sedan fick vi göra öppna på volt med övergångar till trav i öppnan, Mayan var mycket mycket mer med nu än tidigare.
Efter några gånger åt båda varven så gjorde vi sluta efter långsidorna både i skritt och trav samt övergångar i slutan.
Jätte jätte fin tjej!
Nu är dessutom underlaget på ridbanan äntligen okej igen =)
 
Däremot så har hon börjat få lite röta igen av alt blöta.
 

Jag har haft lite "baksmälla" från igår och inte varit lika på topp som igår men pallrade mig iväg på kalas iaf, riktigt roligt. Herregud ja, det händer mycket med ungen. Första gången han sagt mitt namn idag. Jo jag heter visst Nina jodå. Själv heter han ju Diddi och storebror heter Äll så.
De flesta ungar kan jag vara utan men denne är lite speciell.
Så när han sa Nina äta och pekade på min tallrik så var jag ju tvungen att äta fast jag tackat nej till mat redan med en massa fika i magen. Edwin sa, bara lyda.
Visst känns det lite gott i hjärtat att han vill umgås med mig och sitta brevid mig även om jag inte är den som lockar på uppmärksamhet.
Jag undrar så om han minns mig...
 
 
Men skit att det blev så suddigt vid minsta rörelse =(
 
Jag gav honom en högst egoistisk present att vi ska fara på Leoslekland, då får jag ju umgås med honom också.
 
Sablar vad den här veckan har gått fort, nu ska jag bara jobba imorgon sedan drar jag till Skellefte på tisdag.
0 kommentarer