Men det var ju en panikhake

Ja herregud, jävla november alltså. Känns som att jag inte orkar nånting.
Tog iaf och packade in Mayan i transporten och åkte till Öbacka ridhus, förutom att hon slet sönder transportgrimskaftet så skötte hon sig mycket mycket bra.
Och att hon gjorde det var ju mitt fel, jag vet att hon brukar ha bråttom ut och jag brukar alltid ta lös henne innan jag öppnar bak så jag vet inte varför jag gjorde den här gången. Hon kastar sig inte eller så men när jag har öppnat så måste jag antingen hålla en hand på rumpan eller ett litet lätt tryck i grimman (om någon annan öppnar) för att hon inte ska backa ut, så när jag släppte handen på rumpan och skulle ta lös henne så backade hon och stannade inte när det tog stopp så spännet gick sönder.
Fast jag undrar ju, ska inte en panikhake lösa ut i såna situationer, inte gå sönder??
 
Nå väl, det var lite små spännande i ridhuset, första gången för Mayan där, hon slappnade av ganska fort men dörröppningen vande hon sig aldrig riktigt vid och vi var där vid intaget så dom gick förbi med hästar hela tiden.
Mycket intressant.
 
Nå skönt som fan var det iaf att kunna rida ordentligt, det kändes dock som att damen har tappat en del, hon blev väldigt fort trött så vi red bara ca 30 minuter plus att jag promenerade med henne före och efter.
Hon var riktigt fin, gjorde helt suveräna slutor, fina skänkelvikningar och hade en super trevlig vänster galopp och och och gjorde tom ett jättebra försök till höger. Duktig tjej!!
 
Svettig och trött dam
 
 
Nu är jag superpeppad för lektion på torsdag, undrar dock hur hon ska orka springa runt inne i varmridhuset i råne... ho ho, det lär bli riktigt svettigt.  
 
Åh, vad jag vill att snön ska komma NU så vi får träna mera. Mera styrka och kondition. På båda mina tjejer och på mig själv. Gud vad jag har blivit svag. Träna mera.
 
0 kommentarer