Finaste!!
Fast.... Jag har ju världens bästa hästar så det är ganska gott at vara jag emellanåt.
Jag trodde också det var klart med Ivan men på senaste har det varit så jäkla svårt att kommunicera med honom, jag vet inte vad det beror på. Gammal farbror hör dåligt kanske? Vet inte riktigt.
Hursom så klättrade jag upp på Stråla i kvälls solen, utan fegsnöre idag minsann så jag flög av flera gånger och vid möte med lastbil så skenade hon genom hela byn...
Eller så inte. Nej hon känns verkligen som sitt gamla vanliga jag igen, så trygg och fin.
Och fruktansvärt sävlig och disträ. Man får verkligen försöka väcka upp henne men hellre det än att hon ska vara stressig och i gasen för det är inte hennes natur.
Jag blir så himla glad och tacksam över mina hästar när jag läser inlägg som dessa:
Osv osv.
Jag tar hundra gånger hellre en trygg häst än tävlingsresultat. Om man nu måste välja.
Överlag har jag så svårt för att förstå att man inte ska kunna rida ut på sina hästar eller ha dom i hage eller annat som man inte skulle kunna göra. Allt man bara vänjer dom vid går.
Hursom... Jag och Stråla ägnade oss åt att ställa åt höger och vänster på rakt spår, höger var mycket svårare men lossade ganska fort. Öppnor och skänkelvikning.
Sötaste öronen.
Ingen risk att hon ska frysa om dom iaf. 
Så mötte vi på en lastbil och hon tog bara ett litet kliv åt sidan. Efter att ha försökt springa fram och titta på den. ingen bra idé å kolla nära på en lastbil i farten tyckte jag dock.
Red ca 25 minuter, promenerade en bit hem och körde lite ryggning också.
Leffe och Mayan fick komma ut på en liten sväng runt koberget bara.
Sötaste fluffplutten låg upp och ner och trampade igår natt.
Alltså HUR söt får man bli!?!
Å förresten. En utställningshelg blir ju inte 7 timmar sammanlagt utan 7 timmar per dag.
Haha nu var du snabb, jag såg det när jag leste igenom texten och ändrade på typ en sekund;) Härligt att du känner igen din pålla igen, låter som en ljuvlig tur :)