Lilleman

Jag har bosatt mig på golvet i vardagsrummet.
 
Det var medans jag var på jobbet igår så ringde det från ett okänt nummer som visade sig vara hyresvärdens fru som i sin tur fått höra av en granne som sett Lilleman släpa benen efter sig och trodde att han hade blivit påkörd.. Hyresvärden och även hans fru hade varit ut och försökt locka på honom men han är ju ganska skygg för folk han inte känner så han hade inte visat sig.
Hon sa att dom skulle gå ut och prova igen för hon ville ta in honom till sig i så fall och skulle höra av sig igen om dom fick se honom.
Då var klockan före sex och jag var tvungen att vara kvar på ett jobb som jag redan vantrivdes vansinnigt mycket på med den oron för Lilleman i en timme. Dessutom -20 ute.
Jag förstår inte varför jag inte bara sa, nej jag måste hem. Hade det varit ett bra ställe hade personen släppt hem mig istället för att dessutom försöka få mig att stanna till åtta.
Hursomhelst. Hem i ilfart och hoppades att Lilleman skulle komma springandes som han alltid gör. Men inte. Jag ropade och lyssnade, ropade och lyssnade. Och han svarade. Så efter hans röst som svarade på min så kunde jag lokalisera honom till grannens garage där han satt och var väldigt ynklig.
Älskade hjärtat. Om han hade kunnat gå till hyresvärden och kunna få komma in i värmen iaf.
 
Hursom. Bar in honom, konstaterade att bakbenen inte bar och ringde veterinären.
Både jag och veterinären trodde att vi skulle finna ett krossat bäcken eller i alla fall någon annan fraktur och sa även när jag ringde att jag skulle förbereda mig på det.
Bästa Ida följde tack och lov med, jag hade nog inte varit någon trygg förare alls i det läget dessutom så kunde jag ålla en hand på Lilleman som fullständigt hatar att sitta i bur. Med en hand på magen var han lugn.
Hursom så röntgade hon igenom hela katten och fann inga frakturer och hela inre organ. Vi hittar inte heller något yttre synligt förutom ett blåmärke i munnen. Tänderna har dock klarat sig helt.
Men han visade tydlig smärta även när han var nerdrogad och med smärtstillande i kroppen.
 
Han fick i alla fall komma hem och eftersom han skulle vara stilla så försökte jag ha honom i buren, vilket han vägrade.
han hade lite svårt att komma till ro och han till och med kravlade sig upp i fotöljen med enbart frambenen, för att få komma åt att ligga brevid Ebba. Jamen vännen då. Rarast.
Till slut kom jag på att jag ju har en bäddsoffa med utdragbar "säng" under så jag drog ut den och la Back on Track dynan brevid och där la han sig till ro.
Så har vi även spenderat största delen av denna dag. Han äter, blötmat på veterinärens rekommendation för att få i sig vätska, trots att han egentligen inte tycker om blötmat, han dricker och han släpar sig på lådan. Han har inte bajsat ännu men han kissar, under protester för det gör förstås ont.
 
Vi var in en sväng i dag också för att kolla upp och veterinären tyckte att han var mycket bättre då han idag faktiskt använder båda benen så det finns hopp i alla fall.
 
Det var en riktigt bra veterinär. Jag fick gott förtroende för henne faktiskt och det kändes som att hon brydde sig och hade kunskap. Skönt att veta att det finns en sådan så pass nära. Vi var alltså till distriktarna här i Kalix.
Dagens besök tog hon dessutom inget betalt för hon ville se hur han mådde och var lika på stationen sa hon. Guldmänniska.
 
 
Och jobbet då ja. Nej jag skulle ha följt min magkänsla redan från början. Det var helt vansinnigt tungt, jag hade aldrig aldrig orkat.
Dessutom är hela den ordinarie personalstyrkan borta. Av 8 personer har hälften sagt upp sig och andra hälften är sjukskrivna. Det säjer väldigt mycket.
När det var kris så skickade närmsta chefen ett sms: Är i Stockholm, kan inget göra...
Va? Va fan?
Egentligen skulle jag ha jobbat själv 12 timmars pass både idag och på måndag, det lovade jag innan jag visste. Dumt. Så dumt. När det dessutom ska vara dubbelbemanning egentligen. Nu blev det ju inte så pga Lilleman och jag känner mig så dålig. Ändå så känner jag att jag har ett ansvar för personen. Trots att jag vantrivdes så behöver personen få ett bra och värdigt liv. Usch tvi dig dåliga samvete. Men jag måste måste tänka på mina djur i första hand och mig själv i åtminstone andra hand.
 
Dessutom var lönen mycket mycket sämre än den jag har i boden. Snart är det sommar och jag tänker hålla hårt i den tjänsten och det företaget. Underbara företaget. Härliga person. Man får lära sig uppskatta det man har.
På måndag måste jag ändå ta tag i att ringa runt och försöka få mer jobb timmar fram till sommaren iaf.
1 kommentar
ishavsbruden

Lilleman, stackars! Bra att det går bättre, och vilken fin veterinär! :)

Jobbet; ugh. Vilket företag ÄR det där?? "Kan inte göra något" ? Chef?
Förstår den där ansvarskänslan för brukaren (fastän det inte är någons fel egentligen), men om denne har en familj så hoppas jag de byter företag. Lät ju inte lovande med nuvarande personalstyrka. Grrrr.

Svar: Ja usch nej. Man hoppas ändå att det ordnar sig för brukaren. Företaget fick jag noll och inget förtroende för. Där kommer jag inte söka jobb igen.
Stjärnstrålar