Fy fan
Snart ledig, snart ledig, bit i hop.
Jag har så jävla ont så jag skulle bara vilja lägga mig och grina. Men det hjälper ju ingenting.
Om man iaf hade haft en gnutta förtroende för att någon läkare kan göra nånting, bara NÅNTING. Men det finns inte mycket jag avskyr så mycket som att gå och försöka få de som egentligen har som yrke att förstå och hjälpa, att iaf förstå lite grann. Fan vad jag önskar att man kunde ta på nån och liksom kunna överföra känslan, så dom verkligen fattar.
Nå väl. Bit i hop, snart ledig.
Blev en liten ridtur igår, fast jag mest är tjurig på att det bara regnar varenda jävla dag, så var det trevligt. Fina Mayan.
Det var så himla tyst och stilla i byn, bara jag, Mayan å kossorna var i farten.
Ja men eller hur, det har jag önskat många gånger.. att kunna föra över känslan till någon annan.. eller kunna höra av mig till en läkare i efterhand. Som ett pucko som "såg" på mitt knä när det var skadat och tyckte jag var fjantig, att det inte alls var skadat & att jag skulle röra mig mer så blev det bra. Sen efter operationen hade jag gärna velat att han fick veta hur pass skadat det var.. Halllåååååååå omtänksamhet & respekt tack!