Pantertant på språng
Idag har jag ovanlighetens skull varit i farten redan från morgon. Traska iväg och gav hästarna frukost och pysslade på medans dom åt.
Sen tog jag ut Leffe och Stråla på en liten tur, ute 30 minuter och jag höll fullständigt på att frysa ihjäl. -15 och lite lätt blåst, var som en isbit hela jag när vi kom tillbaka till stallet igen.
Då kändes inte min tanke att rida en långtur med Mayan speciellt lockande så jag tänkte om och tänkte fara mot bergviken i backarna där. Packade på både filt och ländtäcke som jag kunde bra om benen och så begav vi oss ut.
Det var bara det att den gamla pantertanten visst hade vårkänslor i solen och var fasligt tittig, sprättig och spänd. Inte alls stel, men på spänn och reagerade t.o.m för människor.
Så hittade hon då nånting att bli superrädd för så hon var tvungen att kasta sig runt och galoppera hemåt.
Suck. Innan jag hade tråcklat mig ut ur alla filtar så jag kunde kliva av och leda henne förbi det livsfarliga som jag inte såg skymten av... Vilken tur att jag hade Mayan med som kunde skydda oss från detta som den blinda människan inte såg.
Så kom Ewa med sina hästar och ville att jag skulle rida med dom och eftersom hon kunde förstå ett nej (jag känner min häst och hade tänkt mig en trevlig ridtur och inte en bergochdalbanetur på en tickande bomb) så bytte vi riktning igen och for och klättrade för att göraq av med lite energi. Pust och puh.
Bara skritt och trav idag men jag blev då varm iaf och Mayan vart dyngsvettig.
Lunch till hästarna och traska hem.