stjärnstrålar

Tog på fegsnöre bara så jag skulle kunna slappna av lite bättre och för att ha nått att hålla i mig i när hon sprättar iväg som jag förväntar mig att hon ska göra  Så störande att man inte kan nollställa hjärnan. När hon var 3-4 år så red jag ju barbacka i grimma för fan! Skärpning.

Hon var då jättemysig idag. Första kvarten gick hon dock och gnäggade, höll på att glo ögona ur skallen på ridskolans hästar som skymtade på håll. Ganska seg och gloig överlag men så får hon gärna vara. Seg och fundersam. Vi gjorde lite skänkelvikningar över vägen som gick jättebra. Travade en liten bit och det gick hur fint som helst, överlag så var hon stabilare idag också. Eller så var det jag som var stabilare. Lite mer avslappnad för var gång.

Så vände vi hem och hon fick genast bråttom. Men inte så bråttom att hon blev odräglig. Det gick att göra halt och stå stilla lugnt och avslappnat, inget trampande och vi mötte en unge på fyrhjuling som hon blev rädd för men tog mest ett steg åt sidan. Vilket tur att jag hade fegsnöret så jag kunde hålla i mig  Hö hö. Lite taktande, försökte distrahera henne med serpentiner.

När hon var helt avslappnad igen så klev jag av. Nöjd.

Sen mötte vi två minishettisar och då var hon förstås tvungen att sprätta runt och visa upp sig och sjåa på. Längtar tills munkpepparn anländer, jag förväntar mig mirakel!

=P

 

Känner mig så peppad att rida henne nu (trots att jag är spänd, fast egentligen är jag nog inte så spänd som irriterad över att jag överhuvudtaget är lite nervös) så jag får nog hejda för att ta en långsam igångsättning. Jag vill prova galoppera, jag vill rida lektion, jag vill prova hoppa, jag vill jag vill.

Jag vill ha en sadel!