Hormonhäst

För första gången nånsin har jag vågat låta någon annan rida Stråla. Ja förutom när hon burit på barn och då hon bar på min vän K.
Jag har lite ångest men det är bara att inse att jag behöver hjälp, speciellt när jag blivit så himla nevös så kan jag behöva någon som kanske är lite modigare än  mig, nån som inte har alla bockningar i bagaget.
Så igår kom det två systrar på 13 och 15 år, jag var inte säker på vad vi skulle göra med hästarna, om jag alls ville låta dom provrida eller om vi bara skulle ta Mayan men jag fick en bra känsla så vi for ut med den äldre systern på Mayan och den yngre (dessutom!) på Stråla och jag på Leffe.
En liten tur på 45 minuter med mest skritt och kanske 100 meter trav. På  hemvägen så blev båda fröknarna lite uppspelta och Mayan hade tokbråttom som vanligt och Stråla blev sur när Mayan for upp i hennes rumpa, men dom verkade reda ut det bra. Det var ju svårt att se hur det såg ut men när jag tittade bak så såg det trevligt ut och i traven så var Stråla helt lugn och lyssnade väldigt bra på sin lilla ryttare som dessutom verkade ha väldigt god balans.
Lite ridskole fasoner som dom behöver få bort och några pass för Eva så kan det nog bli bra tror jag. Vi får väl se.
 
Idag har det varit DM i skogskörning här i byn och precis när jag skulle bege mig ut genom dörren och dit och titta så kom Ivan och Peter från brändön och hälsade på. Så det blev inget DM för mig. Jättetrevligt att dom kom men just lite fel tidpunkt bara.
När dom väl hälsat på hästarna och åkt hem så tog jag Stråla med mig och tänkte passa på att titta på lite nya hästar med henne, promenerade förbi banan där dom körde i skogen vilket var helt sjukt spännande för Stråla som gick från sovande kolaseg till sprättande kvittrande.
Gick upp mot gården en bit men stannade på behörigt avstånd och tittade lite. Pratade med en bekant och så.
Så kom ägaren till stället där det hölls och sa att vi inte fick komma upp vilket jag absolut kan förstå.
Synd ändå för hon hade verkligen behövt stå och titta lite jag blir så trött på att andra hästar ska vara så förbannat spännande. Hur ska man träna bort det om man inte får vara bland andra hästar?
På hemvägen gick vi förbi skogsbanan igen och då var Strålan tvungen att visa sin fina levad eller capriol eller vad det nu heter när dom hoppar med både fram å bak.
Suck!
Jag blir ju inte mindre nervös om hon ska ha såna där övningar för sig.
Jag ska testa ge henne munkpeppar och se om hon lugnar sig något i humöret. Hon är dessutom tokbrunstig KONSTANT och det är rätt drygt det med. Tror hon blir ännu mer uppspelt när det är en massa brunsthormoner som rusar omkring.
 
2 kommentarer
Camilla Danielsson

vad kul att dte gick bra. Kan vara jätte jobbigt att låta andra rida sina hästar =S..

SV: ja du krävs nog tur eller nått företag som vill ha hjälp och kan tänka sig utbilda. Kan du inte få hjälp genom arbetsförmedlingen då?

Ann

Håller tummarna att de är fortsatt bra!