Pekpinne
Red lektion igår och tyvärr gjorde jag misstaget att inte med mig pekpinnen (jag hatar att det heter ridspö eller pisk och tycker att Tobbes ord pekpinne är mycket bättre) för fröken var gode rackarns seg igen och det är ju så mycket bättre att bara kunna peta lite på henne istället för att sitta och tjata och smacka (usch) och ändå råka ut för en och annan tvärnit.
Vi började med kavaletti och fröken var jätteduktig, sen kom en annan häst till banan så vi fick lite social träning vilket är kanon. Hon är ju så otroligt mycket bättre nu än bara för nån månad sen men väldigt intresserad och vill helst gå och prata med sin nya vän. Matte med fantastiskt dålig kondis och ork var helt slut och kände sig som en usel ryttare med flaxande ben och stela armar, men vi fick allt till det lite fint emellanåt. Det är inte så jäkla lätt att ratta unghäst alla gånger. Efteråt satte jag mig på Leffe och fick känna mig proffsig igen, vilken skillnad det är ändå.
Jättenöjd med fröken Stråla, lite mindre nöjd med mig själv men jag ger mig ändå godkänt.