Mer Leif
Trött.
Min fina Leffe har pålagringar i alla benen, deformerade hovben som förbryllar veterinärerna och en gammal ryggskada.
Ibland känns det hopplöst men jag tror nog att det var meningen att han skulle komma till mig.
Det var liksom bara så. Jag kollade hästannonser som vanligt bara för skojs skull utan att vara ute efter nånting, och så var han bara där. En helt vanlig tråkig brun häst, inte ens en speciellt fin bild men dit ringde jag och åkte dit och provred. Ägaren var eld och lågor och tyckte att han skulle till mig, att hon fick gåshud då hon såg oss.
Han och ägaren passade inte ihop. Min milda nallebjörn bufflade och gjorde vad han ville med henne, stegrade och jag vet inte allt. Hur som helst så tog jag hem honom trots att han hade de knöligaste benen jag sett och efter att han hade vunnit mitt hjärta helt och fullt och jag hade gjort veteriär utredning på honom så kunde jag bara inte skicka tillbaka honom. Tanken på att min man skulle hamna hos någon som inte förstår gick inte att stå ut med.
Så här är han. i mina klor tills han inte orkar mer.
Ja jag tror faktiskt lite att det var meningen (ödet) att han skulle hamna här, hos någon som lyssnar och försöker förstå och gör det bästa jag kan för honom.
Vi kan inte göra så mycket mer än korta lugna turer i skritt och lite trav men det spelar liksom ingen roll. Hästeriet är så mycket mer än ridning för mig. Ridningen är egentligen bara en härlig bonus.
När Mayan var som sämst pga av sin rygg bla då red jag henne inte på över 2 år. Finns så mycket annat man kan göra med sina vänner.
Han är mjuk och fin, pigg, glad och positiv och världens snällaste med den mysigaste mule man kan tänka sig. Han har sina bättre och sina sämre perioder så man får ta det som det kommer. Det är bara så synd att han inte fick bli min innan alla sina skador. Oj han hade verkligen kunnat ge så mycket mer än han redan gör.
Den perfekta hästen.
Ännu en mycket tjusig bild =P
Förra vintern:
Lite lustig kuriosa är ju också att Idas man Andreas hade varit och tittat på Leffe då i samma veva som jag var, innan vi alltså kände varann, men tyckt att den kusen var inget att ha, han såg ju rätt eländig ut, samma kuse tyckte jag var lämplig att släpa hem. Fast jag redan hade tre hemma. Stupid!
Som Marie skrev en gång i sin blogg " Den enes skräp, en annans skatt"...