Tog hästarna till Ivan igår igen men fy vad tråkigt det är att inte ha dom hemma, man bil gode bortskämmd av att alltid ha tillgång till att se dom och bara gå förbi och prata med dom en stund. Men vi trivs ju hos Ivan också och där har det växt upp mer gräs så hästarna är lyckliga. Man såg verkligen på dom hur dom sken upp när dom insåg at det var dit vi var på väg. Leffe har nog alltid betraktat det som sitt hem, det var ju dit han först kom när han kom till mig, det är dit han oftast vill gå om han får välja när vi är ute. Det är bara jag som ska stå ut med sällskapssjuka mannen, men är inte vi där så kommer han ju hit och kliver in så det är nästan bättre att vi är där då.